SannaCS

Vi(Patrik och jag) var på bio igår. Guardians of the Gallaxy. Den var riktigt bra. När Patrik smsade igår så försvan liksom den där kalla känslan inombords och när jag kom hem från körskolan så hade jag en del fjärilar i magen. Varit totalt utmattad mentalt men allt blir så mycket lättare när vi är tillsammans. Nu så är jag dock bara förvirrad, är vi tillsamman eller inte? Helt ärligt så vet jag inte..

Jag saknar oss, saknar att ha dig att prata med, saknar att exictera med dig leva med dig. Det gör ont när jag vaknar och jag ligger själv i sängen.. Det är det svåraste jag gjord, att vara ifrån dig(hämskare än när jag var i Norge och du var i Sverige) just för att det käns så hopplöst. Ångrar att vi inte pratade ut i Söndags, saker och ting hade varit annorlunda om jag hade försökt mer.

Du vet inte vad du hör förrän det är borta och jag vill ha det tillbaka igen.